GGF genom tiderna – Cheerleading

Historik del 4: GGF Chillies

Som hängiven gymnast i Grankulla Gymnastikförening kunde jag inte hålla mig ifrån att starta ett cheerleadinglag i lokal anda.

Efter många år inom redskapsgymnastiken i GGF blev jag som 16-åring medlem i ett finskspråkigt cheerleadinglag i Helsingfors. Vi tränade 4 gånger i veckan och tävlade på internationell nivå. 2003 vann vi Europamästerskapen i mixed-klassen.

När man blir 13-14 år gammal i gymnastiksammanhang är det många gymnaster som slutar eller börjar med något annat. Det tyckte jag var synd eftersom man kanske då, mest av allt, drar nytta av något utanför skolan och som ger en ett sammanhang. Eftersom jag gått ”all in” för cheerleadning tyckte jag att det skulle vara roligt och spännande att försöka få igång en grupp för de yngre ungdomarna i vår egen förening.

GGF Chillies

Tillsammans med Christa Laine och Funky teams Saana Ousukainen, startade vi så cheerleadinglaget Chillies i GGF 2006. Mycket snart spred sig ryktet och efterfrågan blev stor. Efter ett halvår fick vi starta ytterligare en grupp för entusiastiska 12-13 åringar. Totalt var vi då två lag på 20 cheerleaders i åldrarna 12-17. Med hjälp av engagerade föräldrar sålde vi toalettpapper, sydde upp dräkter, byggde ”viskor” och hade lagkvällar hemma hos mig eller Christa.

På träningarna värmde vi upp, övade kast/pyramider och akrobatik. Ibland genomled gymnasterna ”2 minuters döden” då de skulle hoppa splithopp utan uppehåll i 120 sekunder tills de signade ner på golvet.

Cheerleadingteam uppträder med intensiva lagrutiner på hopp, akrobatik, pyramidbyggande och ”cheers” med koreografi i ca 2 minuter och man behöver ha en väldigt god kondition och mjölksyretolerans.

Vi deltog i många lokala uppvisningar såsom jul- och vårfester i GGF:s regi och deltog även två gånger i de finska mästerskapen på ishallsarenan. Då var det nervöst kan jag berätta. Omklädningsrummen doftade starkt av hårspray och på golvet låg en salig röra av skor, glitter, kläder, viskor och vänner. Jag funderade på hur jag skulle lägga ut de sista peppande orden i lagringen innan vi gick in i den enorma salen och uppträdde framför ett massivt publikhav.

Vi var det enda finlandssvenska laget i de mästerskapen. Och vi representerade vår minoritet och vår förening med bravur.

Michelle Ek

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *