GGF genom tiderna – Fanan, Logon och Hederstecknen

Historik del 7:
Den borttappade fanan

Foto: Natalie Blom

Vid gymnastikfester och tävlingar brukar deltagarna marschera in under sina föreningars fanor. Vi vet inte när Grankullagymnasterna fick sin första fana eftersom årtalet saknas i Gertrud Wichmanns minnesanteckningar. Men hon beskriver hur den kom till och hur den såg ut:

”… och så kom vi så långt att vi tänkte på att skaffa oss en egen fana, kring vilken flickgymnasterna kunde samlas. Fru Beatrice Gripenberg, intresserad gymnast i fruarnas gymnastikförening, donerade medlen till fanan. Den blev av ljusblå rips. Konstnären Werner von Hausen (teckningslärare i Grankulla 1918-1938) ritade emblemet till den och fru Gripenberg, Gertie Wichmann och några av högsta klassens flickor hjälptes åt att sy fanan hos fru Gripenberg.”

Fanan överlämnades till föreningen vid en gymnastikfest, där Ebi v. Weissenberg hade äran att vara den första fanbäraren. Efter det har fanan burits av många gymnaster, den har vajat under många evenemang och däremellan förvarats under sängar och soffor,  tills den försvann spårlöst. Vi har inte ens foton på hur den såg ut, men den fanns kvar år 1990. Då konstaterades i ett styrelseprotokoll att föreningens fana måste fås hopfällbar, eftersom den var svår att förvara och transportera på grund av sin längd. Sedan försvann fanan, troligen på hemresan från någon tävling. En ca 60 års tjänstgöringstid var slut.

Färdiga för inmarsch på FSGM 2019, Foto: Natalie Blom

År 1994 konstaterades att den gamla fanan kunde anses vara ”definitivt borta” och att en ny skulle skaffas. Den nuvarande fanan hedrar minnet av den första fanan och det gamla emblemet. Fyrväpplingen med bokstäverna GKGF för Grankulla Kvinnliga Gymnastikförening har stilfullt uppdaterats till GGF 1919 i guldgult på mörkblå botten.

Fyrväpplingen som hederstecken

Då gymnastikföreningen firade 50-årsjubileum år 1969 hade styrelsen beslutat dela ut några hederstecken. Sekreteraren Berta Almark hade ritat skissen till tecknet utgående från emblemet på föreningens ursprungliga fana. Fyra smycken i silver med lång silverked beställdes från Grankulla Ur och Guld Ab. Tyvärr hann de inte bli färdiga till jubileumsfesten. Problemet löstes med företagsamhet och humor. Västra Nyland rapporterar att ordförandens Francesca Björkboms son i all hast tillverkade medaljer av burklock med röda sidenband! Situationen var räddad och de första mycket unika, om än provisoriska, hederstecknena delades ut till Carin Lindewald och Ethel Englund vid jubileumsfesten 13.4.1969. Kriterierna för de första utmärkelserna var ”den som varit med längsta tiden” och ”varit med tre år utan att skolka”. Totalt tillverkades tolv numrerade hederstecken som delades ut mellan åren 1969-1992.

Foto: Marie-Louise Paqvalén

Mottagarna har främst varit aktiva styrelsemedlemmar:

1. Carin Lindewald  
2. Ethel Englund  
3. Brita Ekstam
4. Berta Almark  
5. Francesca Björkbom
6. Lisa Rehn  
7. Tua Dyhr
8. Stina Hahnsson  
9. Pirkko Carlander
10. Regina Evers  
11. Marianne Woivalin  
12. Marie-Louise Paqvalén

Numera cirkulerar de hederstecken som har återkommit till föreningen på nytt. Helena Wasastjerna har premierats år 1999 och Ira Jeglinsky-Kankainen år 2009.

Fyrväpplingen på sliten T-skjorta från 1981 Foto: Marianne Woivalin

Det gamla emblemet förekom också i mindre högtidliga sammanhang. År 1981 försökte föreningen hjälpa upp sin skrala ekonomi genom att sälja mörkblå t-skjortor med emblemet tryckt på ärmen.

Flickan på bommen. Foto: Yrsa Lannert

Med tiden blev också andra figurer aktuella. T.ex. tävlingsgymnasterna har uppträtt med ett gymnastiskt motiv på ryggen. Flickan på bommen designades av Edvard Österberg.

GGFs logo

Då den nya fanan planerades år 1994 diskuterades behovet av en ”logo som skulle vara gemensam för hela föreningen”. Dagens logo för GGF har ursprungligen skapats av Johanna Söderholm, hennes förslag vann den tävling som arrangerades i slutet av 1990-talet. I år har logon uppdaterats av Sanna Kankainen 100-årsjubileet till ära. Logon kombinerar gymnastisk böjlighet med spänst och lekfullhet. Två enkla linjer anger armar, ben, buk och bak – allt finns med! Dessutom är figuren sirlig, kanske vi där kan se spår av den gamla försvunna fanans broderade bokstäver, de som också finns på hederstecknet.

Foto: Ira Jeglinsky-Kankainen
Jubileumslogon uppdaterad av Sanna Kankainen

Avsnittet är sammanställt av Marianne Woivalin och Marie-Louise Paqvalén

Vi tackar alla som försett oss med minnen och bilder under arbetets gång. Ett extra varmt tack riktar vi till Bertel Evers för hans ovärderliga hjälp med digitalisering och bildhantering.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *