GGF genom tiderna – Rytmisk Gymnastik i Grankulla

Historik del 10: Rytmisk gymnastik i GGF

RG-gymnasterna Sanna Kankainen, Rafaela Ilmoni, Julia Hemgård, Annika Äijö och Roberta Davidsson med tunnband 2004. Foto: Johanna Söderholm

Vårvintern 1997 kom jag som ny ledare till Grankulla gymnastikförening (GGF). Hösten innan hade jag flyttat från Vasa till Helsingfors för att inleda mina studier vid Helsingfors universitet. I Vasa hade jag som barn och ung varit aktiv inom Vasa gymnastikförening (VGF), där jag tränat, tävlat och varit ledare för tävlingsgymnaster inom såväl rytmisk gymnastik som truppgymnastik. Efter alla aktiva år i VGF ville jag efter flytten ta en paus från gymnastiken och ge tid åt den nya fasen i mitt liv.  Det dröjde inte länge före jag blev kontaktad av Grankulla gymnastikförening om behov av en tränarvikarie för en grupp med flickor i åldern 7-11 år. Inte kunde jag ana att det skulle vara starten på en 20 år lång färd med föreningen i Grankulla. 

I Kitty Seppäläs blogg Grupp 30 och Gymnastique Moderne (GM) framkommer det hur den moderna gymnastiken, som 1974 kom att kallas rytmisk sport gymnastik (RSG), kom till Grankulla och vilka pionjärer Lisa Rehn, Kitty Seppälä och gymnasterna i Grupp 30 var i Finland inom denna nya gymnastikform på 1960-1970-talet. Historien om gymnastik med handredskap slutar inte här och jag vill även berätta vad som hände med grenen efter att Grupp 30 gick samman med Grankulla gymnastikförening på hösten 1980.

Kitty Seppälä (f. Backman) med band. Foto: Lisa Rehn

RSG på 80-90-talet

I föreningens årsberättelser framkommer RSG för första gången som en verksamhetsform i föreningen år 1982. Då erbjöd föreningen en RSG-grupp för flickor från 7 år. Ledarna Maria Enckell och Hanna Rosengren lyckades locka 13-19 deltagare till gruppen under höst- och vårterminen 1982-1983. 

Av någon orsak kunde gruppen inte erbjudas (kanske pga ledarbrist?) följande verksamhetsår. Efter några års avbrott fanns RSG åter med i föreningens utbud från 1985 framåt.  Det var Kitty Seppälä som 1985-1988 höll RSG-träningar 1-2 h/vecka före en grupp med 18-40 deltagare. Kittys timmar lockade flera nya gymnaster att prova på gymnastik med handredskap och 1990 fick Kitty hjälp av två nya ledare; Marina Paqvalén och Marie Lundberg. Efter att Kitty slutade som ledare för gruppen tog Marina och Marie över som ansvariga ledare och grupperna började kallade kallas för “Rytmik och handredskap” och “Gymnastik med handredskap”.

Tävlingsverksamheten får fart på slutet av 90-talet

Vårvintern 1997 skulle Marina Paqvalén studera utomlands och då kom jag in som vikarie för gruppen “Gymnastik med handredskap”. Som tidigare tävlingsgymnast och tränare för tävlingsgymnaster noterade jag snabbt att det fanns lovande gymnaster i gruppen och att en del av flickorna visade intresse för programträning och deltagande i tävlingar.  Följande verksamhetsår (hösten 1997 och våren 1998) samlade jag ihop de mest motiverade och intresserade gymnasterna till en separat grupp där vi började träna mera målmedvetet grenteknik och tävlingsprogram. Först deltog vi med ett frigymnastikprogram i Finlands Svenska Gymnastikförbunds (FSG) truppmästerskap våren 1998. Den fina 2:a placering gjorde flickorna hungriga på mera tävingserfarenhet och efter det var siktet på FSG:s mästerskap i RSG. Från och med hösten 1998 erbjöds två grupper; RSG för nybörjarflickor 7-9 år och RSG för tävlingsintresserade 10-13 åringar. Jag lyckades locka med min vän, tidigare gymnast och ledarkollega från Vasa GF, Jennie Kronman, som ledare för nybörjargruppen.

Artikel i Liv & Spänst, 4/1998.
Julia Stenlund med tunnband, pärmbild från Liv & Spänst 4/1998. Foto: Viveca Ahlskog

År 1999 blev den officiella benämningen på grenen rytmisk gymnastik (RG).  Åren mellan 1998-2003 minns jag som blomsterår för tävlingsverksamheten inom RG i föreningen. Det som började med en mindre grupp på 7 gymnaster växte småningom till några grupper med upp till 30 gymnaster. När Marina kom tillbaka från sin utlandsvistelse kunde vi tre tillsammans lägga upp grupperna enligt ålder och färdighet och erbjuda träningsmöjligheter 1-3 kvällar i veckan. De yngre gymnasterna fick småningom rollmodeller bland de älder och mer erfarna gymnasterna och ville även lära sig nya trick med handredskapen och bli lika flexibla och flinka som de. En viss återväxt bland gymnasterna kändes tryggad.

Artikel i Liv & Spänst 2/2002.
Linn Westerholm, Corinne Grönholm, Melinda Sarlin och Henrika Kumlin efter FSG-mästerskap i RG 2003. Foto: Marina Paqvalén
Amica Dristig med tunnband, 2002. Foto: Johanna Söderholm

Av de äldre gymnasterna fick vi småningom nya hjälpledare som var ivriga på att utbilda sig både till ledare och domare inom RG. En av de mest aktiva var Katarina Villanen (nu Yläjärvi). Vi deltog aktivt i FSG RG-mästerskap och var den enda föreningen i Södra Finland att delta i tävlingarna tillsammans med de Österbottniska föreningarna JKG, VGF, LGF, IKK*. Snart vågade vi pröva oss även på deltagande i det finska gymnastikförbundet SVOLIs RG-tävlingar i Södra Finland, vilket öppnade nya möjligheter till tävlingserfarenhet för gymnasterna. GGF fick för första gången stå som värd för FSG:s mästerskap i RG den 8 april 2000 och efter det även den 15 mars 2003 och den 20 mars 2004. Det var glädjande att se hur snabbt gymnasterna utvecklades och att flera av dem även kom hem med medaljer runt halsen från FSG-tävlingarna. 


* Jakobstads gymnastikförening (JKG), Vasa gymnastikförening (VGF), Lappfjärds gymnastikförening (LGF), Idrottsklubben Kronan (IKK)
Bodil Hemgård med boll, 2003. Foto: Johanna Söderholm
Melinda Sarlin med rep, 2003, Foto: Johanna Söderholm

Från rytmisk gymnastik till truppgymnastik

I mitten av 2000-talet började det kännas mer och mer utmanande att hänga med i utvecklingen av den rytmiska gymnastiken då tävlingsreglementet blev svårare och kraven på gymnasterna allt högre. Poängingivande svårigheter förutsatte allt högre grad av rörlighet i utförandet. I praktiken var det omöjligt att som gymnast avancera och utvecklas inom grenen utan att maximera träningstimmarna i veckan. Den mängd och tid som vi tränare, våra gymnaster och föreningen var beredda och hade möjlighet att sätta ner på träning, var snart otillräcklig för att klara sig på tävlingarna. Även flera andra föreningar i landet  med RG-verksamhet började småningom rikta sin verksamhet på andra gymnastikformer. Inom FSG sammanslogs sektionen för RG med frigymnastiksektionen i januari 2003 och bildade sektionen för RG- och truppgymnastik. 

Verksamhetsåret 2004-2005 var det sista året som GGF erbjöd rytmisk gymnastik i sin verksamhet och jag började tillsammans med mina tränarkolleger satsa på att stärka truppgymnastiken i föreningen istället. Fast det är sedan en annan berättelse…

Text: Johanna Söderholm

Vill du läsa mera om vad rytmisk gymnastik är? Kolla i så fall dessa länkar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *