Historik del 5: GranKGF blev GGF
Redan under tidigt 1900-tal har rörliga, gymnastikglada damer i Grankulla uppträtt under olika mer eller mindre officiella beteckningar, bl.a. Grankulla Fruntimmers gymnastikförening och Fruarnas gymnastikförening. GGF:s ålder har beräknats från år 1919 då Gertrud Wichman anställdes som gymnastiklärare vid Grankulla svenska samskola. Hon startade genast en grupp med frivillig gymnastik för flickor, de s.k. Grankullorna. Samma år inleddes övningar för ”fru-avdelningen”. Gertrud Wichman framhåller i sina minnen att det inte var någon ”ordnad förening” utan en grupp som ”sammankom en gång i veckan i skolans gymnastiksal”. Deltagarna ”var alla glada och vi hade mycket roligt tillsammans”. Verksamheten stabiliserades, växte och fick småningom föreningsform under namnet Grankulla kvinnliga gymnastikförening. Men gruppen var oregistrerad ända fram till år 1974 då r.f. lades till. Trots namnet riktade sig föreningen till flickor och pojkar, kvinnor och män. Stadgarna från 1974 betonade klart båda könen:
”Föreningen har till uppgift att verka för gymnastik och andra former av fysisk fostran inom sitt verksamhetsområde samt att bedriva upplysningsverksamhet för detta ändamål. I detta syfte anordnar föreningen motionsgymnastik för damer och herrar, pensionärsgymnastik, mor och barn-gymnastik samt redskapsgymnastik för flickor och pojkar.”
Blandade flick- och pojkgrupper fungerade i skid- och skridskoskolorna för barn, i mor och barn-gymnastiken men inte bland de äldre. Antalet herrar inom gruppledd motionsgymnastik var överlag litet i hela landet och pojkar som ville träna redskapsgymnastik sökte sig till andra föreningar.
Styrelsen bestämde sig för att försöka få en ändring till stånd. I augusti 1985 konstaterades att föreningens namn var långt och inte helt motsvarade tidens krav. Verksamheten skulle utvidgas och fler pojkar och män lockas med. Vi var lite skeptiska till den byråkrati som namnbytet medförde, men då beslutet var fattat gick allt ganska smidigt.
I kallelsen till årsmötet, Kaunis Grani 1/1986, nämndes namnändringen och i protokollet fanns följande beslut:
“§10 Ändring av föreningens namn
Då föreningens verksamhet under det gångna året omfattat bl.a. herrmotion och pojkgymnastik och många grupper där båda könen är välkomna hade styrelsen föreslagit att föreningens namn skulle ändras till Grankulla gymnastikförening r.f.
Namnbytet motiveras ytterligare med att Finlands Svenska Gymnastikförbund är gemensamt för både manliga och kvinnliga gymnaster.
Förslaget till namnbyte godkändes och mötet beslöt enhälligt att lämna in en anhållan om namnbyte till föreningsregistret.”
Anhållan om namnbyte lämnades in och drygt ett år senare 24.4.1987 var namnbytet godkänt och registrerat. GrKGF hade blivit GGF.
Därmed var ett hinder för jämställdheten ur världen och föreningen Grankulla gymnastikförening r.f. hade anpassat sitt namnskick till Finlands Svenska Gymnastikförbund som från 1982 var en gemensam organisation för all finlandssvensk gymnastik, både den manliga och den kvinnliga.
Följande utmaning var marknadsföringen.
Marknadsföring med dörrknackning och inspirerande ledare
År 1986 hade Kitty Seppälä, känd som både gymnast och mångsidig ledare, åtagit sig att leda en motionsgrupp för herrar. Nu gällde det att få ihop en grupp med tillräckligt många herrar med hög motivation.
Två aktiva medlemmar Christine Eriksson (Chrisse) och Iselin Krogerus-Therman (Isse) beslöt sig för att göra en lista på sådana herrar som kunde tänkas vara intresserade att börja i en herrgrupp. En del av dem hade redan visat intresse och deltagit några gånger tillsammans med damerna, men blandgruppen blev inte så populär av någon anledning.
På den tiden fanns det ingen Facebook eller aktiva nätkontakter så det blev att knacka dörr och besöka de potentiella deltagarna och marknadsföra herrgymnastiken så personligt som möjligt. Detta lyckades över förväntan och en grupp på över 10 herrar anmälde sitt intresse.
En av dem som deltog från början och som deltar än idag i motionsgruppen, över 30 år senare, är Lars-Christer (Bubben) Johans. ”Vi är idag cirka 20 gubbar som deltar och vi har en mycket bra ledare i Kati Yläjärvi. Gymnastiken och konditionen har varit mycket viktig för mig och räddade sannolikt mitt liv i en fallolycka senaste år” säger Bubben som idag är en aktiv pensionär både fysiskt och mentalt.
Avsnittet är sammanställt av:
Marianne Woivalin, Marie-Louise Paqvalén och Iselin Krogerus-Therman