GGF genom tiderna – Redskapsgymnastiken i GGF från 90-talet till idag

Historik del 13: Redskapsgymnastiken i GGF från 90-talet till idag

Mina första erfarenheter av redskapsgymnastik

Min första bekantskap med GGF var hösten 1984, då jag just hade fyllt 7 år. Vi hade flyttat till Grankulla från Helsingfors ett år tidigare men jag hade aldrig provat på gymnastik. Jag gick och provade på redskapsgymnastikgruppen som då hölls i Grankulla Samskola, och det räckte med denna ena gång, så var jag helt fascinerad och fast besluten att detta var min gren. Ganska snabbt flyttade jag från nybörjargruppen till Grupp 30 som var föreningens enda tävlingsgrupp för redskapsgymnaster. Grupp 30 tränade 3 gånger i veckan 2 timmar per träning enligt verksamhetsberättelsen för år 1985. Vi var en sammansvetsad, ivrig och motiverad grupp med flickor i helt olika åldrar, ca 8-15 år gamla om jag minns rätt. Redskapen vi tränade på var de som fanns i skolgymnastiksalen, vi hade en hög träbom, en barr som vi brukade sätta upp ibland, stolpräck och små blåa s.k. AB-mattor som vi radade efter varandra för att bilda en mattlänga att träna våra akrobatiska voltserier. Vi använde även aktivt scenen, varifrån vi hoppade olika volter ner på en tjock madrass. Hösten 1988 flyttade största delen av föreningens verksamhet till Mäntymäki-skolan. Redskapen som fanns där var delvis ännu mera bristfälliga än vad vi hade haft i Samis, vi hade t.ex. inte alls en barr.

Maskoten Floppe blev till under Grupp 30 tiden, men är fortfarande aktivt med på alla evenemang.

Nångång i början av 1990-talet slutade man använda namnet Grupp 30. Gymnasterna delades i flera olika grupper på basen av nivå och ålder och vi hade mer än en tävlingsgrupp. Vår grupp var den högsta tävlingsgruppen och vi var en liten men aktiv grupp som deltog på FSG-tävlingar två gånger i året, på skolmästerskap och på olika läger i Kuortane, Solvalla och Mariehamn. Saker som jag speciellt minns från min egen tid som gymnast är just FSG-mästerskap i Mariehamn, Närpes, Bennäs och alla de roliga resorna som var förknippade med detta. Jag minns också flera roliga träningsläger som vi åkte på. Sommaren 1988 hade vi ett samarbete med Enebybergsgymnasterna från Danderyd. Då åkte vi på ett gemensamt läger till Solvalla och hade efter det en gemensam uppvisning i Grankulla. Året därpå, sommaren 1989 fick vi möjligheten att åka till Danderyd och besöka klubben där, vilken jag kommer ihåg med värme. Ledare som jag speciellt minns från mina egna år som gymnast var Ira Vaskola, Vicke Lindroos, Helena Ohls (nuförtiden Wasastjerna) och Annika Österberg.

Från gymnast till tränare

Tror det var år 1995 då jag ännu var aktiv gymnast i föreningen som jag började som hjälpledare i föreningen. Ganska snabbt märkte jag hur jag trivdes i tränarrollen och 1 timme i veckan blev under kommande år fler och fler. Något år senare gick jag också med i föreningens styrelse. Jag började studera i Helsingfors hösten 1997, men fortsatte som tränare i föreningen som tränare ca 3 ggr i veckan. Som aktiva tränare under den tiden minns jag Helena och Vicke och Crie Therman-Londen. Vi började aktivt och fundera på hur vi kan utveckla verksamheten och en sak som gjordes var att föreningen skaffade på egen hand nya redskap till skolan. Vi fick bl.a. en barr som förbättrade våra träningsmöjligheter. Redan i mitten av 90-talet hade vi fått börja använda den fina redskapssalen i Hagalund, ”Väderbacken”, var vi tränade 1-2 ggr i veckan och detta fortsatte vi med. Vi startade nya grupper, så att vi hade flera tävlingsgrupper i olika åldrar.

Fotografering av tävlingsgymnasterna, ca år 2001. En av mina första tävlingsgrupper som jag tränade redan från att de var små.
GGF:s tävlingsgrupper, julfoto år 2013.

Nya möjligheter genom medlemskap i Finlands Gymnastikförbund

Nångång i slutet av 90-talet (1999?), öppnades en ny värld för GGF då vi ansökte om medlemskap i Finska gymnastikförbundet. GGF hade tills detta endast hört till Finlands Svenska Gymnastikförbund (FSG) vilket betydde att vi endast var en del av den verksamhet som FSG ordnande. Jag kommer ihåg samtalet jag ringde till Finska gymnastikförbundets kansli, där jag nervöst frågade hur vi skulle gå till väga för att kunna bli medlemmar och sålunda börja tävla inom Finska förbundet.

Då vi började tävla på ”finska sidan” fick vi börja från början, vilket betydde att alla våra tävlingsgymnaster från ca 7-15 år måste börja i första tävlingsklassen (som idag motsvarar klass B), fast de flesta redan tävlat i de högre klasserna inom FSG. Vi måste träna upp våra bänkserier igen och de äldre flickorna hade svårt att rymmas och göra sin serie på den korta bänken! Så småningom kom vi vidare, genom att ta stigpoäng i de olika tävlingsklasserna och sålunda tävla i samma klasser som inom FSG, där vi förstås också fortsatte att tävla.

Verksamheten utvecklades stort genom detta steg. Vi kunde nu tävla i betydligt flera tävlingar per år än tidigare, vi hade möjlighet att delta i de finska tränarutbildningarna och träningslägren. Att se den stora mängden och väldigt högklassiga nivå som gymnasterna hade var en ögonöppnare i alla fall för mej själv, vi hade ännu mycket att ta efter och utveckla.

På 2000-talet utvecklades tävlingsverksamheten ytterligare genom att vi satte in mera träningstimmar per vecka, nya redskapsanskaffningar och mera deltagande i träningsläger. Vi började dock aktivt och fundera på framtiden och hur vi skulle gå vidare. Problemen var skolans lilla sal, dess knappa förråd med redskap (inga riktiga tävlingsredskap) samt framtagande av redskapen varje träning. Det som också stort begränsade verksamheten var att skolans salar var stängda ca 3 veckor under jullovet och ca 3 månader under sommarlovet och att det totala antalet salturer var ganska litet vilket gjorde att vi inte kunde erbjuda tillräckligt många grupper. Vi behövde en större sal var vi kunde få in mera grupper, som var tillgänglig året om och var vi kunde ha ”riktiga redskap”.

Gruppbild under tävlingar i Hagalund, ca år 2012.

Vi fick veta att Grani Tennis skulle flytta från Bollhallen till nya utrymmen. Vi såg vår chans och började aktivt och jobba för att kunna flytta till salen i Bollhallen. Det blev många möten med Grankulla stad och styrelsen. Vi hade förstås hoppats på att salen skulle användas endast till gymnastik, men stadens beslut blev att göra om utrymmet till en sal lämpad för flera olika grenar (s.k. ”monitoimihalli”), där vi skulle vara en av användarna. Hösten 2010 flyttade vi hela redskapsgymnastikverksamheten till Bollhallen. Trots att det inte blev en gymnastiksal med redskap som står framme hela tiden kunde vår verksamhet ändå utvecklas betydligt. Vi hade nu möjlighet att för första gången köpa mera riktiga tävlingsredskap som rymdes i salen och kunde sättas upp. Föreningen fick pengar för att köpa en tävlingskanves för första gången. Jag minns tiden som stressig men rolig då jag ritade upp bottenplanen för salen, skickade in offertförfrågningar om nya redskap, och gick tillsammans med stadens jobbgubbar och visade var hålen i golvet skulle borras, hur repen skulle placeras i taket och var ribbstolarna skulle fästas! Jag minns också den dag de flesta redskapen äntligen anlände till Bollhallen och vi tillsammans med ivriga föräldrar packade upp och ”installerade” de nya redskapen. Den nya hallen medförde också att vi kunde träna nästan året om med tävlingsgymnasterna och att vi kunde starta mera grupper. 

Föreningens medlemsantal började stiga. Då föreningen fyllde 80 år 1999 hade föreningen ca 270 medlemmar och medlemsantalet var ungefär det samma åren efter detta och före flytten. Idag är vi 450 medlemmar. Flytten medförde också att föreningen kunde ordna sina första egna tävlingar i hemmahallen, och år 2013 ordnade vi föreningens första nationella ”Kilpalinja-tävlingar”.

GGF på FSG-träningsläger i Kuortane.
Planering av den nya tävlingsdräkten.

Redskapsgymnastiken idag

Tävlingsverksamheten har tagit stora steg framåt också efter 2010. Under åren 2011 tills nu har föreningen lyckats hämta hem otaliga medaljer från FSG-mästerskap, nationella tävlingar och deltagit i båda gymnastikförbundens träningsverksamhet, med läger ca 2-4 gånger i året och egna träningsdagar. Föreningens fick sin första diamantgymnast, då Teresa Leijon utförde Finska
gymnastikförbundets diamantmärke år 2011 och efter det har 18 andra gymnaster följt denna prestation. Föreningen lyckade för första gången hösten 2019 få med en gymnast i den nationella förträningsgruppen för B- och A-landslaget, ”Bemari” då Maya Engström fick en plats. 

GGF har idag ca 40 tävlingsgymnaster och ca 140 hobbygymnaster inom redskapsgymnastik, fördelat på 17 olika grupper i ålder 5 år och äldre. Vi har även en vuxengrupp som vi startade år 2014. Vi drömmer fortfarande om en egen sal där vi kunde ha framme våra redskap hela tiden och var vi kunde hålla träningar under veckans alla dagar. Systemet med att ha salen endast söndag-onsdag och varje vecka bygga upp och ta ner en hel gymnastiksal är en svår ekvation och inte en hållbar eller vettig lösning. För att vi ska kunna ytterligare utveckla vår verksamhet inom redskapsgymnastik och erbjuda en bättre träningsmiljö samt kunna erbjuda flera salturer per vecka åt våra medlemmar behövs en egen sal.

Guld i lagtävlingen i klass D under FSG-mästerskapen i Vasa år 2014.
Deltagande i Gymnaestradan år 2015.

Karolina Stenfors-Roiha

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *